.
för ett litet tag sen kom en dag då jag verkligen ville börja kämpa igen.
jag kom och tänka på alla dom som håller mig kärt i mitt liv och gjorde
därför att jag ville börja kämpa och försöka ställa mig på benen igen.
jag har mina bästa vänner, jag har min underbara pappa & mina systrar,
jag har min älskade pojkvän. dom stöttar och hjälper mig med allt.
jag trodde fan aldrig att du kunde gå såhär långt, men du är fan värre än
vad jag trodde. du är ingen människa, nej, du är ett monster som alltid har
orsakat problem för mig. eller du har snarare kastat skit på mig och det tar
verkligen aldrig slut heller. jag trodde det var över för ett tag sen men jag
hade så otroligt fel. du har tammefan ett lager med skit som du bara väntar
på att få kasta på mig. när jag har lyckats förtränga allting så har du sett
varje lilla steg jag tagit för att lyckas. då väntar du bara att få slänga ännu
mer på mig. så har det alltid varit och jag är så otroligt trött på det här nu.
det är liksom underhållning för dig att se mig lida! jag tror inte du anar hur ont
det gör. du ser ingenting, vetu varför? du föddes med varken hjärta eller ögon.
om du läser bloggen mamma, snälla, kan du bara låta mig vara? jag orkar inte.
jag vill bygga upp mitt liv igen och jag vill inte ha något alls med dig att göra.
lämna mig ifred helt enkelt, då gör du mig en tjänst.
jag kom och tänka på alla dom som håller mig kärt i mitt liv och gjorde
därför att jag ville börja kämpa och försöka ställa mig på benen igen.
jag har mina bästa vänner, jag har min underbara pappa & mina systrar,
jag har min älskade pojkvän. dom stöttar och hjälper mig med allt.
jag trodde fan aldrig att du kunde gå såhär långt, men du är fan värre än
vad jag trodde. du är ingen människa, nej, du är ett monster som alltid har
orsakat problem för mig. eller du har snarare kastat skit på mig och det tar
verkligen aldrig slut heller. jag trodde det var över för ett tag sen men jag
hade så otroligt fel. du har tammefan ett lager med skit som du bara väntar
på att få kasta på mig. när jag har lyckats förtränga allting så har du sett
varje lilla steg jag tagit för att lyckas. då väntar du bara att få slänga ännu
mer på mig. så har det alltid varit och jag är så otroligt trött på det här nu.
det är liksom underhållning för dig att se mig lida! jag tror inte du anar hur ont
det gör. du ser ingenting, vetu varför? du föddes med varken hjärta eller ögon.
om du läser bloggen mamma, snälla, kan du bara låta mig vara? jag orkar inte.
jag vill bygga upp mitt liv igen och jag vill inte ha något alls med dig att göra.
lämna mig ifred helt enkelt, då gör du mig en tjänst.
Kommentarer
Trackback
